Skulle väl i så fall vara en torr vår.
Min stora skräck har alltid varit kramsnö.
Men idag fick jag oönskad hjälp i trädgården.
Kelly återvände med jord upp till armbågarna och små, små frön som inte syns - men känns i pälsen. Värst bakom öronen och i luggen förstås.
Men här är hon nyborstad med turkosa snoddar som omväxling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar