... så åtminstone jätte-glufs! Äntligen kastar hon sig över maten i skålen och kan äta själv. Då var den milstolpen avklarad. Nu vet jag att hon i alla fall kommer att ha tillgång till mat och kan fortsätta växa sig stark. Och pressen på att Kelly ska vara matfrisk och äta hela tiden är undanröjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar